…och snart är det bokmässa också.

På Bokmässans hemsida finns en klocka som räknar ner till öppning. Nedräkningen startade förstås när mässan stängde förra året och är nu nere på 3 dagar och 23 timmar. På torsdag 27/9 klockan 10 öppnar det och jag kommer att vara där från ungefär 15 på torsdag och ända in i kaklet. Kom förbi Historiska Medias monter (B07:22) och hälsa.

Annars då?

Jag håller på att skriva klart och redigera den femte och avslutande boken i Lövberga-serien. Läget så här på söndagsmorgonen är att jag har skrivit 24 kapitel (25:e är halvvägs) och redigerat 5 kapitel och slutordet.

I veckan hände två saker med femte boken. Vi ändrade titeln och hittade en lösning på ett litet bekymmer med omslaget. Bekymret var att det ska finnas en byggnad på bilden men den byggnad som stod på platsen år 1636 är ersatt med en modernare. Därför kommer det att finnas en annan byggnad på omslaget, en byggnad som är mer rätt i tiden men som ligger på en annan plats. Mer om det längre fram.

Sen gläder jag mig förstås åt att ”En vilsen själ” i pocket ligger tvåa på Adlibris lista för historiska pocketar.

Tvåa

Det firar jag med en espresso och sen jobbar jag vidare.

Annonser

När omslaget överträffar verkligheten

Arbetet med den femte och sista boken i Lövberga-serien går vidare. För mig innebär det att jag måste producera ungefär 750 i stort sett tryckbara ord per dag men i går fick jag en trevlig påminnelse om att det pågår arbete även på annat håll.

(Kommentar: ”i stort sett tryckbara ord” innebär i mitt fall att jag kallt räknar med att det jag skriver bara kommer att behöva en ganska blygsam redigering. Om ni undrar varför jag tjatar om det så är det bara för att reta mina författarvänner)

Det kom ett mejl från redaktör Åsa med två utkast till omslagsbilder och den andra (och bästa) av de två var nästan kusligt på pricken. Den var lite för mycket fantasy för min smak men det är detaljer som får fixas till. Det kusliga var att motivet stämde nästan på pricken med hur jag har tänkt avsluta berättelsen. Det var faktiskt så att jag nog har bestämt mig för att skriva det sista kapitlet så att det stämmer överens med bilden på omslaget! Och jag vill bara förtydliga att jag inte talat om för någon på förlaget hur jag tänkt avsluta boken.

Ifall ni undrar var berättelsen kommer att sluta kan jag berätta att platsen där sista kapitlet kommer att utspela sig redan förekommit vid några tillfällen i de tidigare böckerna. Inte helt oväntat har jag en personlig koppling till platsen men inte mer än att jag för ungefär tjugofem år sedan befann mig på just den platsen. Och då menar jag verkligen på exakt den platsen. När ni ser omslaget kommer ni att förstå varför jag uttrycker mig så och också hur jag bar mig åt för att vara på just DEN platsen.

Som vanligt avslöjar jag precis allting utan att säga något. Ni får gärna komma till mig på Bokmässan och vara irriterade.

Förresten, ni kanske undrar vad titeln är på femte boken? En ensam resa, förstås.

Pocketmåndag

Ni har väl inte missat att den fjärde boken i Lövberga-serien, En vilsen själ, släpps som pocket på måndag?

fullsizeoutput_15fe

Pocketutgåvan har fått ett omslag med lite mörkare färgton, riktigt snyggt tycker jag.

Fotot tog jag med den gamla generalstabskartan över södra Östergötland som underlag, vilket är rätt lämpligt eftersom elva av bokens trettio kapitel utspelar sig på platser som finns med på det ni ser på kartan.

Om 14 dagar, 11 timmar…

Om lite drygt två veckor, torsdag 27:e september klockan 9:00 öppnar bokmässan i Göteborg, den tillställning som för författare, förlagsfolk, bibliotekarier, lärare och litterärt intresserade i största allmänhet är som julafton utdragen över fyra dagar. Fyra dygn och mer därtill för vissa. För alla fina montrar, drivorna med böcker och skyltningen uppstår inte av sig själv, det är människor på plats och bygger under dagarna före och förstås samma visa baklänges när besökarna gått hem.

Och tro inte att mässan bara är det du som besökare ser. Nej, det pågår hundratals seminarier och andra event hela tiden, det är mingel efter stängningsdags, det är diverse träffar och tillställningar redan när mässan knappt öppnat, det är agenter som träffas i de allra mest mystiska lokalerna…

För att inte tala om alla förlagsmiddagar, krogrundor, räkmackor, spontana möten, trängseln i baren på Park.

Som vanligt är torsdagen och halva fredagen i första hand till för branschfolk, lärare och biblioteksfolk. Från fredag lunch till söndag kväll är det sedan fritt fram för alla som älskar böcker och berättelser att välla in. Och välla brukar ni sannerligen göra, ungefär hundratusen av er.

Om du är där så kom förbi Historiska Medias monter som har koordinaterna B07:22 och säg hej. I år finns de fyra första böckerna i Lövberga-serien som pocket och sannolikheten är väldigt stor att du hittar mig i montern, ivrigt samtalande med en mässbesökare som ännu inte upptäckt Lövberga.

Hoppas vi ses!

När idéerna slår till

I det där femte Lövberga-manuset har jag nu passerat 85.000 oredigerade ord så man kan väl säga att det tar sig. Jag haft riktigt riktigt bra skrivflyt med två kapitel men igår kväll blev jag tvungen att göra ett hopp i kronologin. Jag har nämligen varit lite lat och inte kollat upp ett par saker som är helt nödvändiga fakta för att komma igång med de bägge kapitel som egentligen borde vara nästa att skriva.

Istället gav jag mig på en tråd i berättelsen som jag i ett utslag av bristande inspiration bestämde skulle utspela sig med ett kapitel för varje årstid: Vår, sommar, höst och vinter. Jag har redan avverkat de tre första och som så ofta visar det sig att det inte är så dumt att stängsla in fantasin, för de första tre kapitlen har blivit riktigt bra.

Men igår kväll satt jag inledningsvis och glodde på den förbaskade skärmen och tänkte något i still med det här patetiska stycket:

”Vinter. Jaha, det kan vara mycket snö. Eller ovanligt lite snö. Svinkallt eller varför inte mildväder. Snöstorm. Eller en sån där gnistrande vacker februaridag. Karaktären kan vara på utflykt. Eller lika gärna sitta hemma på kammaren och kura. Glädje, tårar, kärlek, ilska. Gröt…”

Bläää!

Ni hör ju själva. Lika mycket djärvt nytänkande som vid den årliga tangofestivalen i Seinäjoki. (Ni har väl gjort som jag sagt och lyssnat på ”Satumaa” med Reijo Taipale?)

Men sen började jag fundera lite mer på en av de där klyschiga idéerna och då slog det mig att jag kunde använda en liten tråd från de tidigare böckerna och knyta ihop med den nya tråden och på så vis få till en berättarteknisk skotstek, en urstark sammanfogning av två trådar av olika grovlek.

Skotstek

(Repändarna ska förstås avslutas med tagling istället för ful tejp, men färgerna var så himla tydliga)

På mindre än en minut gick jag från klyscha till ståpäls, från ”Mitt livs novell” till smaskigaste Game of Thrones. Ibland är det så, idéerna slår till när man minst anar det. Dessutom blev slutet på det här kapitlet en alldeles formidabel del i arbetet med att knyta ihop Lövberga-säcken.

Lite om folkmord så här inför valet

Idag hamnade jag i den något märkliga situationen att i några korta inlägg på Facebook diskutera folkmord och eventuella skillnader mellan Sverigedemokraternas nazistiska rötter och Vänsterpartiets kommunistiska rötter. Personligen sympatiserar jag inte det minsta med varken Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. För mig är det uteslutet att rösta på partier som har sina rötter i ideologier som är motståndare till den parlamentariska demokratin. Med detta sagt är det förmodligen säkrast att dra ur bredbandet och krypa i skydd under närmsta gran. Smällar man får ta, antar jag.

Hur är det då med folkmorden?

Utan att gå in på allt för långtgående detaljer kan man faktiskt hävda att de kommunistiska ideologierna sällan gjort sig skyldiga till folkmord i juridisk mening. För att det ska vara folkmord ska det nämligen vara ett övergrepp mot en avgränsad etnisk, nationell, religiös (eller sexuell) grupp. (Sexuell identitet stod inte med på Wikipedia-artikeln men nazisternas förföljelse av homosexuella var definitivt folkmord).

Nazisternas industriella dödande av judar, homosexuella och romer var folkmord, turkarnas massakrer på armenier var folkmord, hutuernas dödande av tutsier i Rwanda var folkmord, bosnienserbernas övergrepp mot muslimska bosnier var folkmord, den amerikanska utrotningen av indianerna var folkmord, de belgiska vidrigheterna i Kongo var folkmord….

Historien är tyvärr en deprimerande lång katalog av folkmord och att diskutera om det ena var värre än det andra är akademiskt. Särskilt för offren.

Men de kommunistiska övergreppen då?

Någon har sagt att den grundläggande skillnaden i den sovjetiska och nazistiska terrorn var att den nazistiska var ”rationell” och konsekvent. Om du var tysk, heterosexuell, psykiskt frisk och inte talade illa om regimen behövde du väsentligen inte oroa dig för din säkerhet i det nazistiska Tyskland. Om du däremot var jude, homosexuell, allvarligt handikappad eller rom var du dömd.

Som sovjetmedborgare var du aldrig säker. Ena året var det ukrainare, nästa år officerare, det tredje läkare och intellektuella… Om du var folkfiende eller inte växlade med Stalins humör och dessutom hade säkerhetstjänsten sin kvot av avrättningar och Gulag-arbetare att fylla och då spelade objektiva kriterier ingen roll.

De kinesiska och kambodjanska övergreppen i kommunismens namn var i samma härad. Tekniskt sett är det inte folkmord om du dödar alla som har glasögon och därför anses vara intellektuella kontrarevolutionärer.

Men sådana resonemang är och förblir akademiska, dessutom osmakliga eftersom det handlar om några av historiens vidrigaste övergrepp på oskyldiga människor.

Den viktigaste lärdomen vi kan dra av dessa de mörkaste kapitlen i vår historia är att känna igen de första tecknen på den väg som kan leda till att historien upprepar sig.

En enkel tumregel är att en enskild människa är en värdelös idiot för att den människan är en värdelös idiot. Inte för att den människan har en viss hudfärg, kommer från ett visst land, bekänner sig till en viss religion eller hoppar i säng med människor du aldrig skulle hoppa i säng med. Kom ihåg det så ordnar det sig.

Idag kom den!

När jag kom hem låg den här i brevlådan. (Ska man vara petig så låg den på hallgolvet, eftersom jag bor i lägenhet och inte har någon brevlåda)

IMG-3461

Deltagarbrickan till årets bokmässa! Ifall du är en av de ungefär 100.000 som kommer att besöka årets mässa i Göteborg så kan du notera följande tider:

  • Fredag 28 september 15.20-15.40 på Biblioteks- och berättarscenen (D02:01). Maria Gustavsdotter och jag pratar med vår förläggare Lena Amurén om ”Historiska romaner – En genre på uppsving”
  • Lördag 29 september 15.00-15.20, lokal F3. Maria Gustavsdotter, Frida Skybäck och jag pratar om ”Hyllade historiska romaner” och minsann tror jag inte att Lena Amurén är med på ett hörn

I år kommer jag att vara på plats från sent på torsdag eftermiddag och hela vägen till och med söndag. När jag inte är på någon av de två seminarierna kan ni oftast hitta mig i Historiska Medias monter (B07:22) och är jag inte där så är jag sällan långt borta.

Jag gillar att stå och sälja mina böcker och på det sättet få nya läsare och inte minst att träffa de som redan upptäckt Lövberga-serien. I år har jag tyvärr ingen ny bok men i gengäld hela fyra stycken böcker i pocketformat. Om du är på mässan skulle jag bli glad om du tittade förbi. Hoppas vi ses.