Frågor och svar

När jag är ute och pratar så brukar jag egentligen inte säga så mycket om varken mig själv eller mitt skrivande. Jag pratar istället om en massa roliga och lärorika ämnen med anknytning till 1600-talet. Detta är nog en lite ovanlig form av författarträff, har jag förstått. Kanske beror det på att jag tycker att det är mycket roligare att prata om historien än om mig själv. I alla fall, jag har fått en del frågor om sådant som andra författare förmodligen pratar om. Så här kommer en intervju med mig själv. Håll till godo!

Var kommer du ifrån? Jag är uppvuxen på landet, på ett litet ställe som heter Lövenborg och det ligger ett par kilometer utanför byn Björsäter som i sin tur ligger två mil norr om Åtvidaberg. Till vardags lyckas jag hålla den rätt grova åtvidabergs-dialekten under kontroll men den kryper fram så fort jag är i närheten av Björsäter.

Var bor du? Jag bor i Stockholms-förorten Årsta och dessutom har jag ett fritidshus utanför Åtvidaberg, så man kan säga att jag har det bästa av två världar.

Har du familj? Jag är nyligen separerad men för alltid pappa till två pojkar som är 8 och 10 år gamla.

Vad har du för utbildning, är du historiker? Nej, jag har aldrig varken utbildat mig eller jobbat med historia professionellt. Efter grundskolan hemma i Björsäter och sedan Åtvidaberg gick jag naturvetenskaplig linje på det numera nedlagd St Lars gymnasium i Linköping. Sedan utbildade jag mig till civilingenjör med inriktning mot radioteknik på Tekniska högskolan i Linköping.

Men varför skriver du då om historia? För att jag så länge jag kan minnas har haft ett passionerat intresse för historia. Varför det blev så vet jag inte, men det är ett missbruk som jag lärt mig att leva med 🙂

Vad jobbar du med? Efter civilingenjörsutbildningen så började jag på Saab i Linköping och pysslade framför allt med radiosystemet på JAS39 Gripen. Några år senare började jag på Försvarets Materielverk i Stockholm och fortsatte inom samma teknikområde. År 2000 hoppade jag av den militära anknytningen och började på Siemens AB där jag ansvarade för leveransen till Banverket av ett radiosystem för tågdriften. 2007 bytte jag teknikområde men inte företag; jag jobbar som projektledare för automations- och drivlösningar till svensk industri.

Hur kom det sig att du började skriva? Jag har alltid haft en kärlek till ord och språk, jag har haft lätt för att skriva men det är inget jag ägnat mig åt till vardags. Jag är alltså inte den där typen som måste skriva för att må bra. Såna finns, har jag förstått.

Men kom igen, det där var väl inget svar? Okej då, det finns ett mycket exakt svar men det kräver lite bakgrund. När jag var sisådär 13-14 år upptäckte jag Hornblower-böckerna, en serie som utspelar sig i engelska flottan under Napoleon-krigen. Sedan fylldes livet av studier, arbete och en egendomlig föreställning att jag var tvungen att bara läsa så kallad god litteratur. Jag var nog runt 35 när jag under en semesterresa hittade en sliten Hornblower-bok på ett antikvariat i Ystad. Jag köpte den för en femma och så gick det som det gick: Jag blev tvungen att få tag på alla böckerna i serien. Några år senare, när jag ofta var på resa i USA, upptäckte jag den fantastiske Patrick O´Brian och hans sjökrigsserie. Jag har läst hela serien, ofta stående inträngd på tunnelbanan. Och sen hittade jag Julian Stockwin som skriver en serie från samma tidsperiod om en ung man som tvångsvärvas till flottan och som där hittar sitt rätta element. Han blir en riktig sjöman och han gör karriär. Det måste ha varit sommaren 2006 som jag satt och läste en av Stockwins böcker och slogs av en tanke: Om jag skulle flytta den här historien till Sverige, vad skulle det bli då? För ovanlighetens skull hade jag en anteckningsbok med mig och där, på en pub på Söder i Stockholm, skrev jag det som långt senare blev första kapitlet i Ett fjärran krig.

Så boken blev precis som du planerade, där på puben? Åh nej, långt därifrån. Från början hade jag bara en manlig hjälte men min hustru fick mig att inse att då skulle det ha blivit alldeles för mycket lumparhistoria. Så det fick bli en syster, som först i slutskedet blev en tvillingsyster. Storebror Anders har också fått en mycket mer framträdande roll, liksom att berättelsen allt mer har kommit att handla om starka kvinnor.

Har du gjort mycket research? Ja.

Hallå? Jamen jag svarade ju på frågan. Jodå, jag har naturligtvis gjort mycket research och inom en otrolig mängd skiftande ämnen. Att skriva skönlitterärt ger mig ändå en större frihet än att skriva populärvetenskapligt; jag kan ta ut svängarna bara jag gör det på ett trovärdigt sätt. Att jag måste ta reda på fakta är rätt uppenbart. Men det finns två andra sidor av research som man kanske inte tänker på. För det första att det ibland kan vara lika viktigt att ta reda på att det inte finns några fakta. Där det saknas fakta har jag större frihet. För det andra kan researchen ge mig fakta som jag inte visste att jag behövde, små oväntade guldkorn.

Nu blev jag nyfiken. Kan du ge exempel på något guldkorn? Kapitel 29 i Ett fjärran krig slutar med att 26 ryttare inte får plats på skeppen som ska ta dem ner till kriget. Detta är alldeles sant och helt klart för bra för att jag skulle kunnat hitta på det. Men det absolut bästa guldkornet vill jag inte berätta om. Det är en person som redan har introducerats, som kommer att få en framträdande roll och som  fanns alldeles på riktigt.

Hur jobbar du när du skriver? Jag arbetar i Scrivener, ett fantastiskt verktyg för författare. En bra sak med Scrivener är att det tillåter mig att arbeta som det passar, oavsett om man jobbar strukturerat eller inte. Jag är nog både strukturerad och improviserande när jag skriver.

Det där får du nog utveckla lite, jag fattar ingenting. Jag börjar med att tänka ut en grov plan för vad som ska hända med mina huvudpersoner. Detta lägger jag ut i ett lämpligt antal kapitel i form av små postit-lappar i programmet. Beroende på vilken exakt tidsperiod det handlar om så gör jag en första runda research och flyttar om kapitlen så att det passar i tiden. Det där behöver jag göra i flera varv innan alla bitar passar. Sen gör jag en finare research för varje kapitel, jag funderar också igenom lite mer vad som ska hända i varje kapitel. Min beskrivning för ett kapitel är dock väldigt kort, högst några få meningar. Sen börjar jag skriva och jag skriver för det mesta från kapitel 1 och rakt framåt. Rätt ofta blir det så att det enskilda kapitlet inte alls blir som jag tänkte mig men jag håller mig ändå inom ramen. Så man kan säga att jag är väldigt strukturerad i de stora dragen men impulsiv i det lilla.

Har du några intressen förutom skrivandet? Fotboll förstås, det ingår liksom i uppfostran när man kommer från Åtvidaberg. Jag gillar att resa och innan pojkarna kom så dök jag en del i varma vatten. Annars är jag rätt blygsam i mina intressen; om jag kan kombinera en historisk utflykt med god mat är det aldrig fel.

 

Nu finns dina böcker även som ljudböcker? Ja, och de har blivit väldigt väl mottagna, fått fina recensioner och laddats ner eller streamats massor med gånger. Förutom att inläsaren, Anne-Li Norberg, gör ett fantastiskt jobb så tror jag att berättelsen gör sig utmärkt att lyssna på.

Och så kommer det en fjärde bok? Det stämmer. Efter efter releasen av Ett bräckligt liv ville min förläggare prata om fortsättningen över en middag. Jag var helt slutkörd efter en sagolikt rolig kväll och sa att vi kan väl ta allvaret först. Hon sa att förlaget gärna vill att jag skriver en bok till och jag sa att jaha, då gör jag väl det och förresten har jag redan börjat. Så enkelt var det med det. Den kommer i mitten av september 2017 och helt ärligt tycker jag att jag lyckats lyfta mig ett snäpp till i berättandet.

Vad menar du med det? Helt enkelt att jag har lärt mig rätt mycket under resans gång. Från början tänkte jag mycket i händelser: Vad skulle HÄNDA i ett kapitel och hur skulle det påverka personerna. Nu är jag mycket tryggare i att skapa en bra scen utan några stora åthävor.

Har du något exempel? Ja, kul att du frågar. I tredje boken sa redaktör Åsa att hon ville ha ett kapitel till om Karin. Vad tycker du det ska handla om, frågade jag. Ingen aning, sa hon, det är du som är författaren. Utan att ha någon genomtänkt idé satte jag mig ner och skrev det som är kapitel 25 i Ett bräckligt liv. Det enda som händer är i stort sett att två personer sitter vid köksbordet och pratar och jag tycker det är bland det bästa jag har skrivit.

Har du någon gimmick med dina böcker, någon återkommande detalj att berätta om? Jag har alltid tyckt att kreativitet blir bäst när man ger den åtminstone några ramar att hålla sig inom. Ett sätt att sätta ramar är att bestämma vissa format för böckernas innehåll. Titeln på mina Lövberga-böcker kommer att ha samma format, tre ord och det första ordet är bestämda artikeln ”En” eller ”Ett”. Böckerna har 30 kapitel eller väldigt nära (Ett fjärran krig har 32). Och bokens titel återfinns alltid någonstans inne i texten.

Förresten, jag gillar verkligen personerna i boken. Är det riktiga personer bakom människorna och namnen? De historiska personerna, som kungen och så vidare, har jag försökt göra min egen gestaltning av efter bästa förstånd. Alla befälen på Eriks regemente har historiskt korrekta namn men är i övrigt påhittade. Sockenprästen i Björsäter, herr Nikolaus, har funnits på riktigt fast jag har tagit mig rätt stora friheter med hans liv. För Erik hade jag en barndomsvän i tankarna när det gäller utseendet, namnet har jag lånat av en vän långt senare i livet. Jag har kunnat lugna en före detta kollega som heter Johan Olofsson att han inte på något sätt stått modell för skitstöveln med samma namn i boken.

Det finns nästan alltid ett frö från verkligheten till karaktärerna. Jag kan ha haft en verklig person i tankarna eller bara ett namn eller ett särdrag från någon jag sett på stan. Jag tror att det är ett bra råd till aspirerande författare, se dig omkring och fundera på hur du skulle kunna använda karaktärerna du ser omkring dig.

Finns det några namn du lånat från verkliga personer? Jadå. Fotbollsintresserade i min ålder kanske upptäcker att många holländska namn är hämtade från Hollands landslag under 70- och 80-talet. Jägaren Kalle fanns på riktigt och bodde i torpet Slanten, På gården Kinäs fanns en båtbyggare som hette Sven, han byggde ekan vi hade hemma i sjön när jag var barn. (För alla utsocknes, Kinäs uttals Tjinäs med betoning på sista stavelsen). Och ja, sjön i fråga har alltid kallats ”gölen” och inget annat. Mitt mest underliga namnlån i Ett fjärran krig är nog Magnus Hall, kaptenen på skeppet Elina. Den verklige Magnus Hall var en gång chef för skogsindustrikoncernen Holmen. Jag har jobbat en del med deras pappersbruk Braviken, kanske var det därför eller bara för att det råkade vara ett bra namn. Skeppet Elina i första boken har fått sitt namn efter en skrivbekant som provläste manuset och kom med värdefulla synpunkter.

Vad lyssnar du på för musik när du skriver? Ingen alls, det funkar inte för mig att skriva med musik i bakgrunden. Men det behöver inte vara tyst, jag skriver till exempel oftast väldigt bra ute på ett café. En annan sak som inte funkar ihop med skrivande är alkohol; för min del räcker det med ett mycket litet glas starköl, sen är det omöjligt att skriva.

Hur går det till rent praktiskt när du skriver? Ja, ingen musik som sagt. Till att börja med skriver jag allra bäst tidigt på morgonen. Av praktiska skäl började för ett par år sedan att gå upp klockan 5, åka till jobbet och sitta där och skriva en dryg timme innan jag ”stämplade in”. En effekt av den vanan är att jag har svårt att skriva mer än högst två timmar, sedan tappar jag fokus.

En timme om dagen kan man väl inte skriva en bok på? Jodå, det går jättebra. Men det krävs att jag verkligen är koncentrerad när jag skriver och det är jag. Den text jag producerar kräver förvånansvärt lite redigering.

Men jag har alltid hört att man ska skriva på och sedan skriva om i flera varv? Jo, jag vet men så funkar inte jag. Jag är väldigt noga med hur jag formulerar mig redan från början. Om det inte blir bra är det ingen idé för mig att skriva. För så kan det ju vara, ibland kommer inte orden och då gör jag något annat istället. Redigerar det jag redan skrivit, till exempel.

Du är ute och pratar en del, har jag förstått. Kan du berätta lite om det? Jag har faktiskt alltid varit lite av en teaterapa, jag tillhör den minoritet som verkligen tycker om att stå på scen och prata för en massa människor. Så jag försöker komma ut och prata så ofta livet i övrigt medger det. Dels för att jag tycker det är så vansinnigt roligt och dels för att det är ett bra sätt att marknadsföra berättelsen. Det är min förhoppning att folk går därifrån inte bara med en bok utan också med en upplevelse.

Vad pratar du om? Från början hade jag ett antal historisk ämnen med en noga repeterad kärna som jag förstås alltid avvek ifrån. Efter att ha uthärdat åtskilliga värdelös Powerpoint-presentationer så valde jag att med hjälp av en god vän göra ett antal pappersbilder på kartong som illustrationer. Men sen upptäckte jag att folk ville höra mer om mig, om skrivandet och om berättelsen så numera brukar det bli mer av det.

Bara en sista fråga. Hur många böcker blir det i serien? Märkligt nog har jag aldrig funderat i dom banorna. Även om jag haft vissa idéer om vad som skulle kunna hända så har jag egentligen inte planerat mer än en bok i taget. Ibland har jag rent haft en plan men ändrat den när jag skriver. Jag har ett paradexempel på det i fjärde boken men vill förstås inte säga mer än så. När jag fått frågan har jag ibland svarat att det finns ju exempel på författare som skrivit serier om tio böcker och gjort det till en sorts svensk standard. Maj Sjöwall och Per Wahlöö och Jan Guillous Hamilton-böcker, även om det sedan blev några till. Det inte helt klara svaret blir nog att jag inte vet, men det vore roligt att få fortsätta skriva ett tag till.

Ja, då får jag tacka. Jag hoppas jag får återkomma om jag kommer på fler frågor? Tack själv och självklart går det bra. Vi ses!

9 thoughts on “Frågor och svar

  1. H ej jag har läst Ett fjärran krig och En skärva hopp.Jag tyckte MYCKE om dom och vill veta när kommer den tredje boken. M.V.H.Viola Gard

  2. Jag vill också veta om det kommer en uppföljare och i så fall när till boken en skärva hopp.
    Mycket trevlig läsning
    MVH/ Gun

    • Hej Gun, vad kul att du gillade boken. Jodå, jag jobbar på fortsättningen men av olika skäl får du tåla dig till (ser det ut som) tidig höst 2016.
      MVH/Göran

  3. Ping: …och det här har hänt idag – Göran Redin – Författare

  4. Jag skickade ett mejl till dig Göran innan jag läste om ¨Frågor och Svar¨. Nu ser jag att du kommer ut med en tredje bok såväl som en fjärde i framtiden. Jättebra! Detta besvarar min fråga…. Anitha Melin i Arizona

    • Hej Lena, förlaget håller på att titta på det, framförallt att välja ut en uppläsare som passar för berättelsen. Jag tror att ljudbok kommer men än finns inget beslut.

  5. Hej, Av en händelse fann jag ”Ett fjärran krig”.Har nu läst ut den snabbt och beställt direkt del 2 och 3. Äntligen!! Precis sådant jag vill läsa. Eftersom det är svårt finna det jag gillar att läsa har jag börjat skriva själv, gett ut själv. Tusen tack för dina. Undrar när den 4:e kommer? God fortsättning

    • Hej, vad roligt att du gillar min berättelse! Nu fick jag verkligen energi att skriva på fortsättning, som är planerad att komma ut i slutet av september nästa år lagom till Bokmässan. God fortsättning även till dig/Göran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s