En sak jag lärt mig av livet är det att det är väldigt lätt att döma människor orättvist. De gånger jag fått ångra mina åsikter om en annan människa är långt fler än de borde vara, ibland till stor glädje men alldeles för ofta till min egen skam och ånger.
Jag känner ingen av människorna i dramat, vad jag kan påminna mig har jag aldrig ens sett Engdahl, Danius, Frostensson eller någon av de andra. Därför tänker jag inte fälla några omdömen om personerna.
Det är uppenbart att den pågående och, som det verkar, för var dag allt djupare krisen hämtar näring i personliga motsättningar bland de aderton. Inget konstigt i det, den som tror att en professor i litteraturhistoria är ädlare än en bilmekaniker har inte lärt sig mycket om människorna.
Det kan säkert finnas andra motsättningar som nu bubblar upp till den infekterade ytan men källan till den pågående såpan är att en man som är gift med en av Akademiens ledamöter och som fått ekonomiska bidrag av bland annat Akademien för sin verksamhet har begått grova och upprepade övergrepp mot kvinnor. Mannen heter Jean Claude Arnault och hans hustru heter Katarina Frostensson. Jean Claude har dessutom sedan långt tillbaka vänskaps- och yrkesmässiga band till flera av Akademiens manliga ledamöter.
Att män beter sig som svin mot kvinnor är tyvärr inget nytt. Inte heller att det finns kvinnor som väljer att stanna i en relation där mannen förgriper sig på andra kvinnor. Att andra män mer eller mindre öppet delar förövarens kvinnosyn och är kompisar och goa gubbar är sorgligt nog heller inget ovanligt. Årtionden av kvinnors kamp har pressat tillbaka den beklämmande kvinnosyn som många män har och inte minst har den senaste tidens #metoo-rörelse gjort stor skillnad.
Övergreppen har bevisligen varit kända sedan länge, kanske inte för alla inblandade men för många. Ändå har övergreppen, de ekonomiska bidragen och ryggdunkningarna fortsatt.
När varbölden till slut sprack hade det varit hedervärt om de som hållit Jean-Claude Arnault om ryggen hade insett att de varit medbrottslingar, deklarerat sin ånger och hoppats på förlåtelse. Alternativt avgått, om de står för sina åsikter om kvinnorna. Så vitt jag vet har ingen beklagat att de stött en våldtäktsman och ingen har avgått av den orsaken.
Utredningen om misstänkt ekonomisk brottslighet är nerlagd och det är nog tveksamt om anklagelserna om sexuella övergrepp kommer att leda till åtal. Men juridiken är ibland inte mer än den ängsliges moral.
Som vanligt har Astrid Lindgren formulerat läget bäst, fritt efter Bröderna Lejonhjärta: ”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”
Feghet och unken kvinnosyn är förfärligt i vilket företag, förening eller kompisgäng som helst. I en sammanslutning med valspråket ”Snille och smak”, som ansvarar för att dela ut världens finaste litterära pris, är det förödande.
Om jag får komma med ett förslag till kungen, Akademiens beskyddare, så är det att upplösa Akademien i dess nuvarande form, skriva om stadgarna och tillsätta arton helt nya ledamöter. Kom ihåg var ni läste det först.
Göran Redin - Författare 
👍🏻❤️