Kungsholmen: Fattiga arbetare och militärer

Om jag säger Kungsholmen i Stockholm, vad tänker man på då? Förmodligen inte så mycket på rykande fabriksskorstenar och fattiga arbetare som jobbar 16-timmarsskift i gjuterier eller mekaniska verkstäder. Men vi behöver inte gå särskilt många generationer tillbaka i tiden för att hitta den moderna svenska industrins vagga just på Kungsholmen och särskilt östra Kungsholmen.

På kartan från 1754 ser vi det sydöstra hörnet av Kungsholmen. Den lilla runda ön nere till höger heter Glasbruket, anledningen ska strax förklaras. (I det som nu är Klara sjö ligger en ö som håller på att försvinna på grund av landhöjningen, den hette Blekholmen. Där har ni förklaringen till varför tunneln mellan Tegelbacken och Klarastrandsleden heter Blekholmstunneln)

Kungsholms glasbruk flyttades från Klara till den lilla holmen redan 1686 och var verksamt till 1815. På tomten närmast väster om glasbruket startades Kungsholmens Mekaniska Verkstad. Här ligger idag resterna av Kungliga Myntet vid den lilla gata som heter Samuel Owens gata, till minne av engelsmannen Samuel Owens. Ta er dit, gå en sväng och skänk en tacksamhetens tanke till en av alla invandrare som gjort Sverige till vad det är i dag. (Historien om varför han kom hit sparar jag till en alldeles särskild dag om en dryg vecka)

Samuel Owens startade sin fabrik 1809 och den omfattade både gjuteri och mekanisk verkstad. Ni vet den där gamla hederliga typen av mekanisk verkstad med maskiner som drivs med remmar som snurrar livsfarligt överallt, beredda att lemlästa oförsiktiga arbetare. Skitigt, bullrigt och absolut livsfarligt. Arbetarskydd, semester, sjukersättning och annat tjafs ligger långt i framtiden.

Den här delen av Kungsholmen har mer historia att bjuda på. Om vi går några hundra meter västerut så skvallrar gatunamnen om att vi är på gammalt militärt område: Pontonjärgatan och Pontonjärparken.

Kring det som i dag är den lilla parken Pontonjärparken låg Pontonjärbataljonens kaserner från 1855 till 1922. 1855 bildades något som hette Sappörkompaniet som utökades och 1867 bytte namn till Pontonjärbataljonen. Sappör kommer av franskans sappeur, gräva/undergräva, pontonjär var förstås en som byggde broar med pontoner. Och innan armén flyttade hit så låg Jaktvarvet här från 1684 till 1850. Här byggdes små fartyg för hovets resor till slotten runt Mälaren.

Det som i dag är Landstingets hus vid Hantverkargatan byggdes i början av 1800-talet som sjukhus för Stockholms garnison.

Så mycket historia på bara en knapp kilometers promenad längs Norr Mälarstrand. Och det bästa sparar jag som sagt några dagar.