God jul på er!

Igår var jag på Söderhallarna och stod i kö en rätt bra stund för inköp av skinka. I år lyxar jag nämligen till det med skinka från riktig gris och det ska förstås vara rimmad skinka som sedan bakas långsamt i ugn och griljeras. Jämfört med den färdigkokta på min lokala ICA var saluhallsskinkan svindyr (!) men det är det värt. En reflektion så här vid vår största mathelg är att samtidigt som vi gärna kan äta mindre kött så kan vi väl passa på och höja kvaliteten också. Vad är det för mening med att maten är billig när kycklingfilén är uppumpad med vatten, när det så kallade baconet inte ger ifrån sig fett utan något som mer påminner om skidvalla när man steker det och när ingenting av det som i kyldisken kallas ”rökt” har varit i närheten av någon rök.

Så, det var dagens lilla upprop. Köp svenskt kött, köp bra kött och bra charkuterier. Bli gladare, snyggare och lev längre och lyckligare.

Jag gnetar vidare med redigerandet, snart klar med småplocket och sen ska jag gå över några kapitel med den breda penseln. Som så ofta kommer de bästa idéerna när man inte letar efter dom. Jag stod och torkade mig efter en dusch för ett par dagar sedan när en mycket intressant tanke kom farande. Det är verkligen sant att de enkla lösningarna är oftast bäst, problemet är bara att man inte ser hur pusselbitarna ska vändas för att passa. Jag ska fundera lite till på idén men kanske hittade jag en pusselbit till att få ihop ett riktigt bra avslut på Lövberga 🙂

Igår kväll satt jag och tittade på en film i avdelningen ”kontakt med utomjordingar”. Inte jättebra men helt ok, inte minst för att Gillian Andersson från Arkiv X var med.

p15828783_v_v8_aa

Innan jag fastnade för den kollade jag på förhandsvisningarna på några andra och funderade på den gamla klyschan att egentligen finns det bara sju berättelser (eller om det är fem eller sex). Det är tacksamt med film på det viset, berättelsen har kokats ner till ett överskådligt format. Om du tänker efter så finns det inte många prylar i verktygslådan för det dramatiska berättandet. Hur kommer det sig då att vi lyckas berätta dessa sju (eller om det är fem eller sex) grundhistorier om och om igen utan att tröttna? Och varför blir en berättelse succé medan en berättelse med nästan identisk handling inte alls griper tag?

Svaret är lika enkelt som frustrerande: Karaktärerna!

För att anknyta till kött-resonemanget i början. En riktigt bra råvara skapar en upplevelse av sig själv, en usel råvara kan inte ens den bäste kock få att lyfta.

Medan jag redigerar manuset till femte Lövberga-boken har jag den här funderingen i bakhuvudet för mitt nya projekt. Jag tror att jag har utkastet till två spännande karaktärer, två huvudpersoner som kan ge den där eftersträvade effekten att ett plus ett blir mer än två. Frågan är bara vilka ord jag ska använda för att få karaktärerna att börja leva och ta steget upp från orden och in i ditt huvud? Samma fråga sedan den första sagan berättades för sisådär hundratusen år sen och fortfarande lika svår att besvara.

God jul på er!

Annonser

En tanke på “God jul på er!

  1. Önskar dig en God Jul och Gott nytt år. Längtar efter bok släppet 😁 går och fantiserar om hur det ska sluta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s