Är det dags att bli rädd på riktigt?

Jag har aldrig riktigt förstått folk som är fascinerade av skräckberättelser, i skriven form eller på film. Som historieintresserad vet jag att det räcker att slå upp nästan vilken sida som helst i världshistorien för att hitta något som får zombieapokalypsen att framstå som en promenad i parken. Zombier förresten, vilket outhärdligt dravel.

På senare tid har jag tyvärr börjat inse att det riktigt läskiga scenariot kanske inte finns i fantasin och inte heller i historien, utan i framtiden. I den väldigt nära framtiden, dessutom.

Rapporterna om klimatförändringen har väl inte undgått någon men igår tipsades jag via en gammal vän om den här artikeln i NY Times. Den handlar om att det finns övertygande tecken på att antalet insekter har minskat dramatiskt. Det har talats länge om utrotningshotade arter av allt från isbjörnar till någon liten skalbagge, men att den totala MÄNGDEN insekter minskar är faktiskt betydligt allvarligare.

Artikeln inleds med ett mycket talande exempel som kallas ”vindrute-fenomenet”, helt enkelt att det inte är lika mycket insekter som smutsar ner vindrutan när du kör bil. Jag tänkte faktiskt på det i somras, utan att göra någon djupare reflektion. Det var ju ovanligt torrt och sådär. Men tydligen är det en mycket större förändring än påverkan av en enstaka torrsommar.

Den första tanken är kanske ”skönt, nu slipper man alla jävla mygg och flugor och knott och getingar”. Men om man tänker ett steg längre…

Insekter är föda åt de flesta fågelarter, de är själva basen i nästan vilken näringskedja som helst, till och med för många vattenlevande djur. Utan bin och andra insekter blir det ingen pollinering av växterna och naturen förtvinar sakta. Ifall du glömt bort det är det ur naturen vi människor hämtar vår mat.

Det riktigt skrämmande är att det här är en förändring som är svår att se och som inte skapar några rubriker. Att isbjörnen håller på att dö ut på grund av klimatförändringen är tragiskt, en bild på en svältande isbjörnsunge säljer annonsklick. Hur många annonser säljer man på att det är färre insekter nu än förr? Det läskiga är att isbjörnen har i det stora hela en försumbar inverkan på om vi människor får leva eller dö. Så är det inte med insekterna.

Jag börjar allt mer luta åt att det enda sättet att rädda mänskligheten är att förklara ett globalt krigstillstånd, ungefär som vi tvingades till under andra världskriget. En dramatisk nedskärning av människors konsumtion och resande, omställning av ekonomi och matproduktion, massiv prioritering och satsning på att bygga om energiförsörjning och transportsystem.

Tyvärr tror jag inte detta är möjligt förrän det kanske är för sent, åtminstone för sent för att vi inte ska drabbas av ytterst läskiga konsekvenser.

Låt mig avsluta med att ge dig en riktigt obehaglig tanke.

Så länge vi varit människor har vi, när livet närmar sig slutet, sörjt att vi inte kommer att få se hur det går för våra efterkommande. Jag hoppas vi inte behöver vara de första generationerna som är lättade över att inte behöva få se vad som väntar våra barn och barnbarn…

Annonser

3 tankar om “Är det dags att bli rädd på riktigt?

  1. Ja du, Göran, det är inte så behagligt att tänka sig framåt i tiden för oss eller våra barn och barnbarn…mycket är nog lite försent för dom och vi kommer inte att veta hur det blir för dom…

  2. Hoppas att du får bra betalt för det inlägget!
    Kan ju vara lika sant som hotet om en snart kommande istid var på 190 talet…
    Gott slut, höll jag på att skriva!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s