Men hallå! (Och om korrekt uttal)

Jag erkänner, det är skralt med inläggen men i vanlig ordning har jag bra ursäkter. Enligt gammal god visdom är det viktiga inte vad man uträttar utan vilka ursäkter man har för att inte hålla på och uträtta en massa.

Som de flesta människor har jag ett jobb som inte bara håller mig sysselsatt om dagarna utan också ser till att jag har råd med bostad, mat och annat som enligt en äkta optimist är så kallade ”oförutsedda utgifter”. Mitt jobb är att vara projektledare på Siemens och för tillfället är mina dagar ovanligt fullsketna. De närmaste veckorna ska vi bygga om drivutrustningen på en rullmaskin på Holmen Paper i Hallstavik för att genast ge oss på att byta drifter på vira-partiet på en pappersmaskin på Billerud Korsnäs i Gävle. Som om inte det var nog kommer sedan en rejäl ombyggnad av styrsystemet på en pilotbestrykare på Billerud Korsnäs i Frövi. Ja, och så har jag visst några gamla projekt där det ”bara” är att knyta ihop den administrativa säcken.

Som ni ser, jag håller mig sysselsatt 🙂

Sen har jag alltså ambitionen att fortsätta berättelsen om syskonen från Lövberga så därför prioriterar jag att hålla planen i skrivandet. Skrivprogrammet (Scrivener!) talar om för mig att jag behöver skriva 420 ord per dag och jag försöker ligga väl över det för det kommer också dagar när jag inte har möjlighet att skriva något alls.

Just nu jobbar jag med ett kapitel som handlar om återseende, ett kapitel som faktiskt utspelar sig på en plats där jag själv tillbringat ett antal månader av mitt liv. I nästa kapitel flyttar jag mig utanför Sveriges gränser men till en plats jag besökt.

Härnäst i författarlivet är det dags för min egen variant på Way out west. Den 13:e september kan du träffa mig på biblioteket i Lidköping och lördagen den 16:e september på biblioteken på de bohuslänska öarna Åstol och Dyrön.

Måste bara avsluta med lite folkbildning. Av någon anledning har många svårt för att skilja på uttalet av Lidköping (Västergötland) och Linköping (Östergötland). Orsaken är att man felaktigt uttalar första stavelsen Linköping som man uttalar växten lin, istället för det korrekta med kort i (som flicknamnet Linn). Namnet Linköping har nämligen inget med växten lin att göra, handelsplatsen vid vadet över Stångån hette från början Liunga kauping, handelsplatsen vid ljungen.

Och som varje person vet som är normalbegåvad i den västgötska dialekten ska staden vid Lidan uttalas med kort i och stumt d: Lí-köping.

Nu försöker vi göra rätt i framtiden, ok?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s